Vemodets tid

höst vid timmerstugan

Höst. Tung i sinnet över att tiden rinner ut för detta år. Mörkare, kyligare, fuktigare. Halmstråglädje när jag ser ett träd med gröna blad.

höstvy över forsen

Vemodets tid. Jag växlar bland mina känslor, bitterljuvt med denna vackra årstid. Svårmod i att veta att det jag vill skapa får stå på vänt i åtminstone ett halvår. Viljorna från i våras mötte verkligheten och jag kom halvvägs med det jag hade föresatt mig att göra.

vandringsväg

Jag har gjort skogsvandringar utanför ödemarksbyar i den väldiga finnskogen. Jag kan inte tänka mig att någon annan än Dan Andersson bättre kan förkroppsliga den svenska naturmelankolin, drömmarna om ett ensamt men autentiskt liv mellan skogsforsar och timmerknutar. Dan Andersson, skald som diktat eldverk till den spritskrovliga sentimentalitetens lägerbål (sistnämnda citerat ur lokaltidningen).

Det är så vackert så det gör ont.

stugknut

I mitt eget sökande efter den tid som flytt så undrar jag om vi självhushållar-och prepperfantaster förstår vad vi längtar till. För 60 år sen var byarna kring timmerstugan fulla av människor. Närmsta by har idag en befolkning som utgör 5% av tiderna i mitten av 1900-talet. Folk ville ha bättre jobb, skäliga löner och slippa slitet i skog och mark.

vandringssäck

På köpet fick vi utmattningssyndrom stress, ångest och depression. Eller? Hur kommer det sig att vi höll på att supa ihjäl oss för 100-150 år sen? Män spelade bort hus och hem på spritindränkta spelkort.

Nåväl, jag tror jag ska tänka på det idag, som Skalman sa.

1+

Kommentera och diskutera

%d bloggare gillar detta: